och ibland tar man en öl såhär på en tisdag bara för att slippa tänka på det man egentligen borde göra.

jag skäms över hur mycket saknad det göms i detta hjärta.

skriver utkast på utkast. raderar. vågar inte skicka.
även jag har gränsar för hur mycket detta hjärta vågar blotta.

försöker hålla ihop mig själv och bara vara. går: sådär.
men i fosterställning gör åtminstone magen mindre ont.

försöker fokusera på att läsa texten i mina böcker men tankarna finns alltid någon annanstans.

Dagens erkännande: Vid tristess händer det att jag leker med photo booth.

Varsågod att infoga alla fula ord ni kan.

för ungefär så frustrerad är jag nu.

idiotäckelskoladöfitthuvudvadjaghataruppgiftenmenmestmigsjälvegentligen.

Där jag alltid vill andas.

att jag känner för att lägga mig i fosterställning
och gömma mig för allt när han lämnar mig för en natt
är bara en av många anledningar till att jag är världens löjligaste.

att han sjunger thåström för mig i mitt öra är bara en av
många anledning till varför han är det bästa som hänt mig.

Vad mitt huvud drunknar i.

ibland saknar jag att göra ord till poesi.

Jag funderar på att börja bära med mig kameran igen.
kanske dokumentera världen med bild.
har inte rört den på alldeles för många månader.
kanske dags nu.

Och de säger att ordning och rutin ska skapa lugn i mitt hjärta
men allt jag kan känna är hur ont min mage gör över allt.
på grund av allt det ni kallar för rutiner och vardag.

Jag har egentligen alldeles för mycket i ett alldeles för litet huvud.
referat som ska skrivas, kurslitteratur som inte kommit som ska läsas
flytt som ska organiseras, ett hjärta som ska slå rätt och en mage som
borde göra mindre ont. men jag tänker att en öl mitt i veckan kanske
gör att allt snurrar lite mer rätt. 

eller är det bara en av mina miljoner flyktvägar. från allt.

jag har skrivit, raderat, omvartannat hela dagen
konstaterar, att nej, det blir tyst här en stund till.
men jag lever.

och jag köper konsertbiljetter för pengar jag inte har
tänker att det där med ekonomi, livet, och framtiden ordnar sig en annan dag
för just nu vill jag mest att hjärtat ska slå rätt och riktigt
och du ska vara i min del av stan.

det är någonting i dina andetag och din nacke som gör mig lugn
för det spelar ingen roll hur mjuka mina kuddar är eller hur varmt
det är under mitt täcke för jag behöver som dina andetag för att
andas lugn.

jag räknar ner dagarna till mitt totala sönderfall.
Det mäts i dagar, timmar, minuter, men framförallt för många mil.

It takes an ocean not to break.