Idag är livet så där bra som det alltid borde vara. Ville bara säga det. Jag har lugn i hjärtat idag.

I fredags var det överraskningsfest för en vän. Det var väldigt mycket gangnam style och dans. Lite för mycket alkohol, men vad gör det om hundra år? I lördags firade volvo deras nya lastbilar med att bjuda på festival. Måttlig intresserad av lastbilar och desto mer intresserad av att få dansa till Adrian lux och skratta åt en alldeles för full teddybjörn. Efteråt hamnade jag på min favorit bar, men var alldeles för bakis efter fredagens festande för att köpa mig en öl. Satt mest och stirrade på alla andra som glatt drack ett par, tre öl för många för att huvudet ska må bra dagen efter.  Lämnade tidigt för att äta pommes med den bästa. Söndagen var mest så som en söndag brukar vara. Soffhäng framför tvn, fast utan en soffa och mer i en säng framför en tv, men fint ändå.

Det var helgen. Idag är det måndag. Jag lyssnar på The xx nya album, försöker tänka så lite som möjligt och peppa hjärnan med orden: "Det löser sig". Det går lite hit och dit och upp och ner, men jag lever i alla fall. Precis på gränsen till sönderfall, men ändå. Jag lever och just nu är det bara det som räknas. Och att jag har någon att pussa på ibland och trängas med under trassliga lakan. Och tur är väl det, för nu är hösten här och det börjar bli förbannad kallt, under fem grader vissa mornar, och då är pussar och kramar lite extra bra.

Vart femte barn.

Jag blir ständigt påmind om hur trasigt vårt samhälle är. Hur snedvridet korkat det är och hur denna idioti genomsyrar människors sätt att tänka. Hur vissa bara väljer att se siffror, rätt och fel, istället för att känna med hjärtat och tänka ut ord som empati. Jag har otaliga gånger pratat om alkohol och dess baksidor. Kanske inte i den här bloggen, men i allt för många andra forum, såväl bloggar, twitter, debattsidor och andra sociala medier.  Men uppenbarligen är det ett ämne som jag och många fler med mig borde fortsätta prata om tills öronen på er blöder. Eller tills människor faktiskt förstår att alkoholen har en stor baksida och vi aktivt gör någonting för att minska eller helst utrota den helt.   Och jag tänker göra det igen här och nu.

En person skrev följande på facebook idag: "Alkoholmissbruk uppskattas kosta samhället 66 miljarder per år. Uppskattningsvis har 400 000 svenska barn någon förälder som dricker för mycket. Intressant tycker jag". Jag håller med till fullo, jag valde bara att tillägga att jag skulle valt formuleringen tragiskt framför intressant. Det var allt. Efter mig kommer en annan person och skriver följande: "Tycker inte alls det är tragiskt. Mer tragiskt att dom hittat på en sådan statistik". Jag vet inte om jag ska skratta, gråta, sparka, skrika, slå eller bara blunda, låtsas som jag ingenting sett och gå vidare. Jag gjorde valet att kommentera, dock mycket kort. För jag kan inte bara lämna en sådan här sak i tystnad. Och låter vi okunskap och hjärtlöshet passera förbi omärkbart, bara för vi inte orkar ta diskussionen med dessa för vi anser dem vara dumma. Hur ska vi då någonsin skapa en förbättring av världen, samhället som vi lever i?

Jag kan tycka att man i diskussioner och debatter borde hålla sig till rätt fakta och rätt siffror, men att börja argumentera om att det är en lögn att såhär många barn växer upp i ett hem där någon av barnets föräldrar har ett riskfyllt drickande eller narkotikabruk är bara fel på så många plan. Att siffrornas eventuella fel är mer tragiskt än det faktum att det finns barn som far illa, gör mig bara otroligt ledsen. Att det är en lögn enligt denna person beror helt enkelt på att vem har bestämt vad som är för mycket att dricka? För mig är detta irrelevanta funderingar och argument i ett sådant här sammanhang. För mig spelar det ingen roll om en förälder dricker, två, tre eller tio öl i sitt barns närvaro. Det hela handlar om att vart femte barn i vårt avlånga falukorvsland växer upp i en familj där det förekommer en alkoholkonsumtion som skapar obehag och ger en otrygg miljö för barnet att vara i. Att det i en undersökning bland personer i åldern 20-40 år har framkommit att 20% av dessa upplevt att föräldrarnas alkoholkonsumtion utgjort problem och väckt obehag under deras uppväxt. Att endast ett enda barn växer upp och får lida för en vuxen människas alkoholkonsumtion är ett barn för mycket. Dessutom är detta vuxna som borde vara barnets absolut tryggaste punkt. Det om något är för mig tragiskt. Sedan kan man välja att vrida och vända siffror, om man överdrivit och lagt på ett par, tre, för många barn eller en miljard för mycket för vad alkoholmissbruket kostar samhället per år. Men det skapar ingen förbättring för dessa utsatta barn.

Men ja, alkoholens baksidor kostar samhället enorma pengar varje år. Och det förstör liv, vilket är för mig så mycket värre än de 66 miljarderna det kostar varenda år. Pengar kommer det nya, ett liv, en barndom är oersättlig. Därför kommer jag fortsätta tjata, moralisera och säga till dig när du dricker för mycket, lägger fokus på fel saker i debatten och glömmer att tänka med ditt hjärta och använda din empati. Att ha åsikter om svenskars alkoholkonsumtion är att trampa på en riktigt öm tå och svaret man oftast får har en underton av "sköt dig själv och skit i andra". Men nej, jag kommer aldrig någonsin skita i dig eller i den här frågan. Inte så länge det finns personer som anser att eventuell fel statistik är mer tragiskt än att barn far illa. Det är mitt ansvar som medmänniska till dessa cirka 385 000 barn i vårt samhälle, att bry mig och säga min åsikt och försöka göra en skillnad.