.

Jag behöver fortfarande orden. Veta att det som känns i hjärtat går att sätta ord på. För det finns fortfarande där. Stormen, vindarna. Det som får mig att vackla, tvivla och ibland till och med att falla.

När standardsvaret på frågan om hur man mår är ett ”jodå”. I brist på sanningen bakom ett ”Det är bra”. Men oftast är det en kompromiss för att slippa känna efter ordentligt. För då kanske man väcker en storm till liv igen. Ni vet stormen som är ett eko på alla känslor som ryms.  Sen var det ju det där med att jag inte kan se dig i ögonen och säga att det är bra om jag inte är säker.

För sanningen är ju att jag inte alls vet hur jag mår.

Jag vet inte hur man hanterar att leva med en storm lätt brisandes i nackhåret

Men om jag ska berätta en till sanning så är det att jag trots allt kaos ändå är rätt så nöjd. Med livet och det ni vet.