Jag ber om något som känns. som skapar en förändring,
helst en förbättring.vandrar i samma fotspår. väntar på ett ingenting
och tackar och tar emot när slagen i magen serveras ett efter ett. 
ni säger att det löser sig. att jag måste hålla ut. jag ber inte om stordåd.
jag ber mest om en fungerande vardag, rutiner och lättare andetag.
men ingenting händer. ingenting kommer förutom ett till telefonsamtal
som innehåller ett till slag i magen. Och jag kan inte annat än att säga "jahaja".