Och mitt liv i sommar har lite grann sett ut såhär. Utan inbördes ordning. Jag har jobbat, en hel del. Druckit halväcklig choklad för att överleva nedräkningen till slutet, lönen, överlevnad. Jag har sett min eviga kärlek tillsammans med min andra kärlek. Det var precis så som det ska vara. Jag har bott på en äng någonstans i Emmabodas skogar. Dansade omkring, drack drinkar. Men allra mest satt jag på en stol och gnällde på livet. Precis så som man ska på en festival där solen är alldeles för varm, bajamajorna alldeles för äckliga, baksmällan för tung, tältet för fuktigt och avsaknaden av hemma större än aldrig förr. Men där folket, festen, stämningen och musiken är alldeles fantastisk.
Jag dansade även runt på en festival i min stad. Jag fick se världens vackraste Florence, äta äckligt vegetarisk substitut för kött och avsluta med Kraftwerk i 3D. Vad mer kan lilla jag begära? 

Emellan allt detta har jag försökt undvika att drunkna i sommarregnet, njutit av den här stadens ljuvligheter, pussat på min älskade och bara varit. Överlevt. Levt och andats. Samlat kraft för en lång kall vinter, ni vet.