Öppnar en gammal blogg. Ett gammalt liv. Nej, ett annat. Fast ändå samma. Skriver. Publicerar. Tänker: Vad fan gör jag? Är rädd att se gamla sår. Spår av det jag försöker sudda ut, radera, glömma. Eller åtminstone hålla distans till. Det finns så mycket saker som har hänt som jag inte kan ändra eller påverka. Flykten har alltid varit min bästa väg. Men jag har insett att det inte handlar om att fly. Det handlar om att gå vidare från sådant man ändå inte kan påverka eller få ogjort. Det handlar om att bygga upp någonting nytt. Någonting helt. Låta det förflutna vara just det förflutna. Jag går vidare, framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar